Bloggar nu istället för ikväll för ikväll kommer jag inte ha någon ork, även om jag ska kolla film eller dricka så kommer jag inte orka det ändå :) så idag har jag städat hemma hos peter och sen kom paulina så gick vi och köpte cigg och sen köpte vi varsin chai å då såg vi att kenza skulle komma så va ju ba tvungen att stanna 20 minuter å kolla alla fjortisar, sen tyckte vi dom va pinsamma så vi gick, haha! tog bussen hem och nu är jag hemma, orkar inte sola idag, kanske gör de imon, ska sova lite till nu men innan så skriver jag lite, he-he :)
Dag 03 – Mina föräldrar
Bor hos min mor som jag alltid har gjort, har haft kontakt med min far lite då och då, bodde hos han varannan vecka när jag gick i 6an, och sen lite i 7an & 8an, min pappa är en sån som kan stänga in sig i huset och inte svara på flera dagar, vi har haft våra perioder att han ringer mig och frågar om jag ska sova hos han, annars har de alltid varit jag som har fått ringa han för att kunna prata med han, innan älskade jag min pappa mest på hela jorden och skulle ta livet av mig direkt om han dog, men så kanske alla tänker, men jag var verkligen eeeextreemt sån, tänkte alltid - ingen pappa, ingen kela. och jag var så deppig varje gång han inte svarade mig eller inte hörde av sig, kunde ligga uppe en hel natt och bara gråta för han inte svarade, grät alltid över han på fyllan och sånt, men nu när jag har insett att han är sån så vill jag inte ha med han och göra, just nu känner jag att jag inte har någon pappa, han finns inte för mig just nu, så som han har bettet sig och så verkligen dåligt jag har mått över han så tycker jag inte han är värd mig, jag har känt mig så jävla värdelös i flera år för det har känts som han inte vill ha med mig och göra, jag känner ba - skaffa inte barn om du inte är redo att ha barn? efterbliven, så nu vill jag inte skriva mer om han för han blir bara irriterad och ni som har pappor som inte bor hos er men som ringer er ändå, var glad över det! å klaga fan inte att han inte ringer ofta, var glad att han ringer överhuvudtaget! nu kan jag istället berätta om min mamma, hon har en pojkvän som heter Peter, dom har varit tillsammans i 7 - 8 år om jag inte har inbillat mig det, men det är ungefär något sånt vet jag, jag älskar min mamma mest på hela jorden, hon är verkligen världens bästa mamma, men när vi bråkar (som vi gör lite då och då, eller rätt ofta tycker jag) så vill jag ba försvinna härifrån och aldrig mer komma tillbaka, ibland kan jag känna att jag verkligen verkligen verkligen inte vill bo här, men sen när vi blir vänner igen så är hon världens bästa, peter är också världens bästa, världens bästa bonus pappa som jag och mamma säger, tycker vi är en riktigt kön dår familj för vi har sån sjuk humor, för ett tag sen funderade jag på om peter skulle adoptera mig, men det har inte blivit av och det hade ju inte spelat så stor roll, tror det är för jag vill ha en pappa, som jag känner som stället upp för mig och finns för mig och är så jävla underbart snäll som peter är, men adoptera förändrar ju ingenting, så det är la bättre att de är som det är, fast det hade ju varit så gött att pappa skulle få hem ett brev att han inte är pappa till mig längre eller hur jag ska förklara det, men men, nog om det, ni har fattat hur det ligger till :) nu ska jag ta mig en tupplur innan mor å peter kommer hem, jag älskar er, mor & peter! puss
